Jag ber verkligen om ursäkt för att jag inte har uppdaterat. Men det har varit sånt kaos så min hjärna klarar inte av att fungera. Den klarar inte av att sortera orden och meningarna i rätt ordning.
Med andra ord, jag har närmat mig väggen. Jag lider sedan tidigare av uttmattningssyndrom och det har inte varit lätt att hantera helt enkelt. Min moster blev svårt sjuk. Akut opererad. Hamnade på hjärtintensiven där läkarna inte trodde att hon skulle överleva. Sen när hon kom hem så blev hon min och mammas ansvar i princip. Skjuts till och från dialys 3 gånger i veckan samt daglig hjälp med annat.
Självklart ställer vi upp. Men det blev tillslut lite väl mycket. Efter över 2 månader av skjuts osv så var vi bägge nära väggen. Det gick självklart sakta men säkert framåt. Men ibland tar det stopp. Men moster klarar det grymt. Vi skjutsar inte längre. Ställer självklart upp på annat. Men nu kanske vi klarar komma igen. Jag kanske snart kan börja skriva som jag vill. Orden kanske kommer mer och mer. Jag hoppas verkligen det. För jag vill skriva. Skriva om min historia fram tills nu.
Jag jobbar med ett inlägg som handlar om 2000-2001. Då vet ni hur mycket jag har att skriva. Det är 20 år sedan. Men min historia kanske kan hjälpa någon. Jag hoppas verkligen det.
Att jag fortfarande lever idag är stort. Men håll utkik. Plötsligt dyker det upp ett inlägg.
Kämpa på och var rädda om er!
