Så har jag blivit tonåring. Det är inte det lättaste åren. Men heller inte dom svåraste. Dessa år är lite av ett virrvarr i min hjärna. Så detta inlägg kanske ber rörigt. Jag ber om ursäkt om det blir så. Men jag ska försöka hålla mig till ordningen i mina tonår.
Jag gick från årskurs 6 med 9 (eller var det 6 elever?) elever till årskurs 7 med 30 elever. Det var en enorm omställning. Jag hade svårt att komma tillrätta och kände mig aldrig accepterad direkt. Jag fick även kikhosta i 7an och missade en del veckor. När jag kom tillbaka fick jag, av uppenbara skäl, inte vara med på idrotten på några veckor. Jag hade intyg från mamma och skolsköterskan. Men ändå fick jag höra av min gympalärare att kikhosta ska man ha som barn. Så det drog ned mina betyg en hel del.
Jag hatade lärare och idrotten. Kunde man inte vara med för att man var förkyld eller liknande så skickade läraren iväg en på uppdrag till Obs! som det hette då, Coop idag, för att köpa halstabletter till henne. Det skulle man hinna på 60 minuter och det var en rejäl bit. Hon hade noll respekt för intyg eller oss elever.
Mamma hade henne också när hon gick där. Häxa var vad hon var.
I årskurs 8 fick vi veta att skolan skulle läggas ned när vi i våran årskurs hade gått ut 9an. Så när vi väl började 9an så var vi 4 klasser på hela högstadiet och många av lärarna hade slutat och vi fick tillfälliga lärare.
Hela min grundskola var hemsk egentligen. Eller, inte 1-3 dock. Men sen. I 8an började jag och Jenny umgås. Hon gick i en paralellklass till mig och vi blev på sikt bästa vänner. Jag hade självklart flera vänner. Men det var jag, Jenny och Cissi oftast. Sen blev det mest jag och Jenny.
I 9an började jag och Jenny på Friskis & Svettis. Då var det lite skillnad mot idag. Då fanns det enbart Jympa att gå på. Men jag älskade det. Tränade och pluggade därnere. Jag och Jenny blev senare Familjeleksledare. Men innan dess var jag jympavärd och barnpassare.
Jag var där nästan dagligen och det blev ofta 2 pass. Enbart för att det var kul.
Det var en del roligt som funtionär också. En del roliga partyn och mycket fina människor.
1996 började jag på Omvårdnadsprogrammet på vårdskolan. Jag är så tacksam att Omvårdnad låg på en egen skola. Jag hade inte klarat av att gå på en av dom stora skolorna. Här var det Omvårdnad och en folkhögskola. Nära till Sjukhuset när man skulle göra studiebesök och liknande. Jag trivdes ganska bra. Men jag hade börjat må lite sämre. Jag fick flera fina vänner här, bland annat Anneli. Men jag hade svårt för dom praktiker jag skulle göra. Speciellt när jag i 2an hamnade på en kirurgavdelning för mag och tarm. Jag gick dit och hem igen. Jag klarade inte av det. 6 veckor skulle jag vara där. Jag försökte få byta praktik, men det gick inte, trots att jag idag vet att några fick byta. Men efter några samtal med kuratorn och skolsköterskan så gick jag i alla fall dit efter cirka 1 vecka.
Det var 6 hemska veckor. Jag lärde mig enormt mycket, men att tömma D-sonder och så vidare var inte något jag mådde bra av. Ja, jag gjorde 6 veckor. Jag fick jobba in hela sportlovet för att få godkänt. Men jag gjorde det.
Praktiken i 3an så var jag på en särskola. Där fick jag veta att jag inte skulle klara mig på grund av att jag inte tog tillräckligt med initiativ. Jag skulle då gå ut gymnasiet utan slutbetyg. Men, jag tog mig i kragen och klarade praktiken.
Jag har alltid varit blyg och tyckt att det är svårt att ta egna initiativ.
Men studenten tog jag. Slutbetyg fick jag. Hade MVG i idrott och VG i idrott och hälsa B. Studenten var för mig ren och skär ångest. Men, vissa bitar var helt fantastiska. Det var skönt när det var över.
Jag fick sommarjobb på Vedbo Korttidsboende ute på Eriksborg. Jag bodde på andra sidan stan. Men det var bara att bita ihop.
Jag fortsatte på Friskis och blev ledare, som jag skrev ovan, för Familjelek. Den utbildningen gick jag och Jenny tillsammans i Mölnlycke utanför Göteborg. En underbar helg var det.
Jag fick förlängt på Vedbo efter sommaren och började gå på en egen rad. Tyvärr skadade jag knät och blev sjukskriven i 2 veckor. När jag kom tillbaka så var alla mina tider borttagna ur schemat. Tyvärr så hade jag inte fått ett arbetsgivarintyg. Här blev jag timanställd och tackade nej 1 gång dom ringde. Sen ringde dom aldrig mer igen. Det var ärligt det bästa just då.
1999, samma år som vi tog studenten och jag slutade på Vedbo så fick jag ett vikariat på Ögonmottagningen som kanslist. Det var jobb i reception och arkivet och jag tyckte om det väldigt mycket. Men, jag började må sämre och sämre psykiskt. Men jag kämpade på med Friskis och jobb.
Här tar min tonår slut. Det har varit så mycket mer än det jag skrivit här. Men, det kan ju bli ett inlägg senare. Sitter man så här och funderar vad som hände i min tonår så blir det lätt det ytligaste. Så, mitt i alla inlägg kanske det kommer ströinlägg om barndom och tonår.
Jo, jag kanske ska nämna att jag ville hoppa av gymnasiet i 2an. I samband med praktiken, men jag fick inte det för min mamma. Jag var inte glad då. Men det var jag när jag tog studenten. Visst, jag är sjukpensionär idag. Men jag har något att gå tillbaka till om jag tillfrisknar så pass att jag kan arbeta igen.
Var rädda om er därute. Jag ska försöka komma med åtminstone 1 inlägg i veckan.
Kärlek!
