Tuffa inlägg och mycket känslor

Denna blogg kommer bestå av sanningen. Den nakna sanningen. Min sanning. Hur min resa, eller kanske ska skriva resor, varit och är. Det kommer vara många tunga och jobbiga inlägg. Det kommer innehålla texter om sexuella övergrepp, självskador och självmordsförsök. Absolut inte detaljerat. Men, det kommer förekomma. Jag vill börja med att skriva det. Så att ni vet. Jag ska försöka komma ihåg att sätta TW och vilket innehåll det gäller. Jag är inte självmordsbenägen idag. Jag självskadar inte heller längre. Det har jag inte gjort sedan 2006.
Jag ska försöka ta allt i rätt ordning. Det kommer ta tid. Det kommer komma inlägg så ofta jag har möjlighet att skriva. Samt att det kanske tar mig några dagar att skriva, tänka och redigera inläggen. Jag vill med denna blogg visa att det går att överleva mycket. Även fast det är enormt tufft. Ofta. Jag hoppas verkligen att denna blogg kan hjälpa någon.
Det finns hopp för det mesta. Nu är inte jag en superpositiv människa. Tro inte det. Jag tycker inte allt är lätt och jag rycker sällan på axlarna åt mina egna monster och resor. Men jag vill dela med mig. Allt började egentligen redan när jag var barn. Jag lider av Emotionell instabil personlighetsstörning. Jag har dock inte det som första diagnos längre. Men den går inte att ta bort. Jag har idag diagnosen Utmattningssyndrom som huvuddiagnos och EIPS (jag kan komma att förkorta Emotionell instabil personlighetsstörning så) som en bidiagnos. Jag uppfyller inte kriterierna längre. Jag kommer alltid vara extra känslig dock. Och det är ju både positivt och negativt. Jag kanske visar för mycket känslor ibland. Men må så vara, det är den jag är. Så, denna blogg kommer handla om mig. Jag har inte riktigt bestämt mig från när jag ska skriva. Jag rasade total psykiskt 2001. Kanske jag tar ett inlägg med barndom, tonår och sen går in mer på djupet. Och tro mig, det går att kämpa. För det mesta. Men man får gråta, skrika, vara arg och så vidare. Bara man reser sig igen.

Kärlek!